Självhjälp – ett fungerande bistånd?

Att finna en modell för bistånd som bidrar till verklig utveckling och gör skillnad är svårt. Efter flera decennier av (stundtals ganska misslyckade) försök, landar vi kanske i en ny-gammal lösning: självhjälp.

Entreprenörkurser ger kvinnorna redskap att försörja sig.  Foto: Frida Lind

Entreprenörkurser ger kvinnorna redskap att försörja sig. Foto: Frida Lind

Den globala biståndsdebatten har gått från att fokusera på nationalisering och socialistiska idéer efter andra världskriget, till 80-talets neoliberala idéer om privatisering och strukturanpassningsprogram där stater skulle spela en så liten roll som möjligt. Detta följdes av 90-talets diskussioner om att biståndet snarare leder till biståndsberoende och hämmar länders utveckling. Fokus för både bistånds- och utvecklingsfrågor har ofta varit på ekonomisk tillväxt, och sällan på biståndsmottagarens syn på deras ”verkliga behov”.

Lokala och globala aktörers mångåriga utvecklingsarbete har bidragit till en förståelse för att det är människorna, och deras personliga utveckling, som måste vara grunden för biståndsmålen och måttet för framgång.

Under en tre månader lång fältstudie i Tanzania undersökte jag två biståndsprogram med svensk-tanzanisk förankring. Jag kom fram till att utbildning är ett steg till självhjälp. Tillgång till nätverk av personer i samma situation, entreprenörsskapskurser, seminarier och workshops är exempel på andra. Det kan leda till ökat självförtroende och förbättrad social och ekonomisk ställning. Biståndsmottagarna får verktygen att själva förbättra sin situation och utvecklas till självständiga aktörer. Det bidrar till en ljusare framtid framförallt för kvinnorna: en framtid där de kan styra sina liv mer än tidigare.

Jag hoppas innerligt att fler bistånd- och utvecklingsprojekt kommer att använda sig av självhjälp med både individen och gruppen i fokus. Som biståndgivare ska man vara medveten om sin roll. Man ska fungera som en hjälpande hand istället för att påtvinga orimliga koncept från länder långt borta. Biståndet måste vara lyhört för mottagarnas röster, besvara dessa, och ge människor verktygen att klara sig på egen hand. Hur detta ska implementeras måste bestämmas av kontexten, och inkludera lokala aktörer. Mer som en hjälp till självhjälp.

Dela det här:
Kategorier: Bistånd, Tanzania

Om Frida Lind

My name is Frida Lind and I am currently doing an internship at the Swedish Permanent Mission to the United Nations in New York. As a small side-project during this period, I will share interesting stories from young people, have interviews with persons who are engaged for a better world and show the interlinkages of the global level and the local level, with an emphasis on the importance of young people as actors. I will foremost concentrate on the roles youth and the "regular people" play for the implementation of the UN's 2030 Development Agenda and the Sustainable Development Goals. I will connect experiences from one of the biggest international institutions in the world, the UN, with the experiences I got last year from my field-study in Tanzania (where I collected material for my thesis in International Relations).

In the fall-semester 2016 I will travel to schools and universities and discuss youth involvement for development. If you have any questions, suggestions or comments, and/or are interested in getting a lecture, you are most welcome to contact me on: frida.lind@outlook.es

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *