Unga för försoning

Det har gått 36 år sedan folkmordet i Kambodja. Medan många äldre vill glömma och unga saknar kunskap, finns det de som anser att medvetenhet om historien är vägen till försoning.
– Försoning handlar om tonåringarna, menar Seanghai.

Unga är viktiga aktörer i försoningsprocessen i Kambodja. Foto: ND Strupler, Flickr

Unga är viktiga aktörer i försoningsprocessen i Kambodja. Foto: ND Strupler, Flickr


Jag hade turen att få jobba med Chenda och Seanghai under min fältstudieresa i Kambodja i somras, då de turades om att översätta mina många intervjuer. De är båda i 20-årsåldern och jobbar på Dokumentationscentret i Kambodja i Phnom Penh, som är en av de ledande institutionerna för försoningsprocesser i landet.

Seanghai och Chenda är unga som engagerar                sig i försoningsprocessen.              Foto: Johanna Larsson

Seanghai och Chenda är unga som engagerar sig i försoningsprocessen. Foto: Johanna Larsson

Deras arbete handlar främst om att uppmärksamma Kambodjas historia, både lokalt och nationellt. I de lokala processerna skapas utrymme för kunskapsutbyte i byarna på landsbygden, medan den nationella processen styrs av den internationella domstolen Extraordinary Chambers in the Courts of Cambodia (ECCC). Där ställs några av de kvarlevande ledarna från Röda Khmererna inför rätta och Dokumentationscentret hjälper till att rekrytera vittnen till förhören.

Under vår tid ute i fält lyssnade vi många gånger till människors önskan om ett större engagemang för den pågående försoningsprocessen från den yngre generationen.

Ett mer eller mindre vedertaget påstående i Kambodja idag är att många unga inte har något intresse för sin egen historia. Chenda erinrar sig hur hans kompis frågat:

– Varför ska vi minnas vår hemska historia?

En fråga som många unga ställer sig enligt dem båda. Men varken Chenda och Seanghai försöker glömma. De anser sig ha ett ansvar och vill skapa förståelse hos sin generation för vad som hände för 36 år sedan.

Seanghai menar att den unga generationen har energin att förmedla den information som sakta men säkert kommer fram, till skillnad från många av de överlevande som idag är gamla.

När jag frågar dem om den alarmerande fakta att många yngre inte tror på vad som hände mellan 1975-1979 nickar de. De var båda i åttaårsåldern första gången de hörde talas om Röda Khmererna, men historierna behövde upprepas många gånger innan de kunde tro att det var sant. Chenda poängterar dock:

– En del föräldrar vill inte berätta för sina barn om vad som hände och det bidrar såklart till ett minskat intresse.

De håller båda med om att utbildning är vägen mot ökad kunskap kring Kambodjas historia. De tror starkt på att sprida historierna från överlevare och förre detta soldater i skolor:

– Historierna blir mer övertygande när det finns levande bevis på vad som hände, säger Seanghai.

Försoningsprocesser har många olika aspekter och det är inte alltid lätt att avgöra vad som behöver göras först, men för Seanghai och Chenda är det självklart. Seanghai förklarar hur försoning representerar bindemedlet i samhället:

– Vi behöver samla ihop bitarna som finns kvar tillsammans för att kunna förenas igen. Allt handlar om förståelse och solidaritet.

Chenda menar att folket behöver tid för att försonas:

– Vi måste uppmärksamma vår historia så att vårt förflutna kan hjälpa oss att rädda vår framtid.

Mellan 1975-1979 dog en femtedel av Kambodjas befolkning som ett resultat av Röda Khmerernas styre.                 Foto: Lili Rahmati

Mellan 1975-1979 dog en femtedel av Kambodjas befolkning som ett resultat av Röda Khmerernas styre.                     Foto: Rusty Stewart

Mellan 1975-1979 dog en femtedel av Kambodjas befolkning som ett resultat av Röda Khmerernas styre.                 Foto: Azhar Elmiza

Mellan 1975-1979 dog en femtedel av Kambodjas befolkning som ett resultat av Röda Khmerernas styre.                          Foto: Azhar Elmiza

 

 

 

Dela det här:
Kategorier: Fred, Kambodja, Konflikt

En kommentar

  1. Ulf Nilsson

    Och hur många dog av de bombningar som USA genomförde för att stödja Lon Nols militärjunta som störtat Sihanouk 1970 och det inbördeskrig som blev resultatet av Lon Nols kupp? Hur många dog när Vietnam invaderade Kambodja i strid mot folkrätten och fördömt av omvärlden? Bör inte detta finnas med i en försoningsprocess?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *