Tre månader och tusentals intryck senare i Rio de Janeiro

Det är svårt att inte älska Rio de Janeiro, staden som varje år fylls av miljontals turister som flockas längs de kilometerlånga stränderna, dansar i karnevalen eller dricker caipirinhas och blaskig öl på någon av de många gatubarerna. Pulsen är fantastisk och jag har efter tre månader här glömt vad tystnad är, antingen så pumpas de bästa R&B sångerna från 2001 eller så väcks jag av mina grannars högljudda diskussion på terrassen klockan 4 en onsdagsmorgon…Stränderna packas oavsett veckodag av människor, de spelar fresco ball, futivoley (volleyboll fast man använder fötter istället för händer..) och gör push-ups på de många utomhusstationerna längs stränderna. Alla bär minimala bikinis oavsett kroppsstorlek och desto större rumpa desto bättre (rätt uppfriskande med lite andra kroppsideal för en europé), men detta är södra Rio, detta är stränderna längs Ipanema och Leblon, här ligger Brasiliens dyraste fastigheter varav många är uppköpta av rika brasilianare som äger land i andra delar av Brasilien och spenderar minimal tid här. I söndags var det en liten stormning på Ipanema, detta innebär att ett stort gäng barn från norra Rio åker till södra och helt enkelt springer och tar vad de kan på stranden, något kvarter uppåt ligger det en man utan ben och några meter bort en mamma med sina barn och tigger. Det är sig således likt många andra städer i fattiga länder, där de rikaste människorna bor finns även de fattigaste, det intressanta med Brasilien till skillnad från många andra storstäder i fattiga länder är att här är själva staden Rio de Janeiro ofta huvudattraktionen för turister. När turister i andra länder endast spenderar minimal tid i storstäderna > från flygplats till hotell för att sedan åka ut till vackra kuster och miljöer spenderar turister en vecka eller mer i bara staden här. Det är en otroligt häftig stad med stränder omgivna av berg, men detta är endast en liten del av staden, det går inte att missa utanförskapet här, och desto mer tid jag spenderar här desto tydligare blir strukturerna.

Favelasen i södra Rio har blivit ”pacified” dvs de är ok att hänga i för det står poliser (UPP) med enorma vapen här och där, hostels poppar upp, någon hip bar här och där och backpackers kan betala för att dra på favela tours eller partyn. Det har varit mycket tumult kring”pacification” av favelasen, rapporter om övervåld från polis och de skolor som utlovats har uteblivit. Men detta är som sagt södra Rio, ett Rio byggt för turister och människor med pengar, detta är ett Rio som förbereder sig för OS i augusti 2016. Den värsta kriminaliteten har flyttat till favelasen i västra och norra Rio, delar som inte får någon uppmärksamhet.

Chanserna att man som turist ser något annat än södra Rio (förutom vägen från flygplatsen) är mycket små, och så är det ju i många städer, få turister i Stockholm åker ut till Norsborg eller Tensta, jag bor i södra Rio, jag går ut i södra Rio, men mitt univeristet ligger i norra, ett offentligt universitet, Sydamerikas tredje bästa universitet och det är gratis! Men kvalitén på utbildningen vet jag lite om då universitetet strejkat sedan i juni, och ingen är förvånad, detta händer lite då och då. Gratis utbildning kan diskuteras, nivån på offentlig grundskola här är låg vilket innebär att det nästan är omöjligt för någon som inte gått i privat grundskola (vilket är mycket dyrt) att komma in på ett offentligt universitet. Numera finns en kvotering för svarta, men vad säger det om systemet? Att segregering bara ökar då det antas att du som svart kvoterats in samt att de som kvoterats in. Detta system leder helt enkelt till att du redan vid födseln mer eller mindre vet om du kommer ha möjlighet att studera på universitet eller inte.

Sedan 2003 styrs Brasilien av Arbetarpartiet (PT), och sedan 5 år tillbaka med Dilma i spetsen. Jag har helt ärligt inte träffat en enda person som talat väl om den sittande regeringen. Bara några år tillbaka pratades det om Brasiliens ekonomiska framgång och att det var här man skulle satsa, nu går ekonomin neråt, höga politiker utreds för korruption, liksom stora företag såsom Petrobras (Sydamerikas största oljeföretag) och mäktiga Vd:ar fängslas. Många av mina brasilianska vänner säger att något faktiskt håller på att hända, detta är första gången rika personer och politiker utreds för korruption och faktiskt fängslas.

Men om ingen tycker om Dilma och hennes regering, hur kommer det sig då att hon för mindre än ett år sedan blev omvald? Första förklaringen är att många helt enkelt tyckte att motståndarna var lika kassa, PT vann med 52% mot 48%.., många har en otroligt pessimistisk inställning till politiker och misstror helt enkelt hela systemet, jag ser mycket uppgivenhet här, även hos unga vilket är sorgligt. Andra förklaringen är regeringens bidrag som de delar ut, bland annat om man får barn tidigt, då ger de dig pengar, och med tanke på den låga utbildningsnivån kan ni ju föreställa er nivån på sexualkunskap här, abort är olagligt. Resultatet är att många får barn i tonåren och hoppar av skolan, så får de pengar och röstar helt enkelt på regeringen, det blir helt enkelt en ond cirkel. De som är mest politiskt insatta är medelklassen och denna lider otroligt. Den nuvarande regeringen gör det svårt för medelklassen (byråkratin här är helt otrolig) samt omöjligt för den att växa då ungdomar helt enkelt inte får någon möjlighet att göra en klassresa.

Min kompis som är halv brasiliansk halv fransman och bodde här tills han var nio år gammal har nu flyttat tillbaka, vi var iväg över helgen och då vi kom tillbaka i söndagskväll med buss blev han chockerad över hur länge vi körde inom Rio, bor man i södra Rio är det lätt att bara röra sig här. Tunnelbanan har två linjer och täcker endast södra Rio, för någon som bor i östra Rio och jobbar i södra tar det vanligtvis två timmar. Då det inte är någon trafik tar det mig en halvtimme till universitetet, med trafik (vilket det oftast är) tar det mig två timmar. På vägen passerar man hav av favelas, fina i olika färger men desto mer norrut man kommer desto gråare, här hänger reklamskyltar för diverse produkter och kedjor, idag var ett hus täckt med en reklamskylt för en fin supermarket som endast finns i södra Rio vid namn Zona Sul.

Det blir absurt, något måste göras, miljön här är under all kritik, vattnet är så smutsigt. Jag kan fortsätta skriva förevigt, men kontentan är att jag älskar Rio, Brasilien och folket här men det politiska systemet är så orättvist! Jag vill inte normalisera detta, jag vill bli chockad då jag kliver på bussen på morgonen och det i ena hörnet ligger en enbent man och pratar med sig själv, jag vill inte vända bort blicken och jag vill framförallt inte bli bitter eller ge upp hoppet om en bättre framtid för Brasilien. Häromveckan var jag i Sao Paulo och besökte en vän, vi promenerade i ett fint område och mitt över gatan går en pojke utan skor och säljer klistermärken, jag pratar med honom, han är nio år gammal och hans föräldrar är och jobbar så han blir ivägskickad för att sälja klistermärken. Man ser barn varje dag i liknande situationer och jag kommer särskilt ihåg i Nairobi, Kenya samt i Mumbai, Indien, men det blev så otroligt absurt i detta fina västerländska område med de dyraste butikerna och de finaste restaurangerna att möta en nioåring utan skor som sålde klistermärken. Något måste förändras och det håller förhoppningsvis på men jag tror innerligt att tillgång till bra och gratis utbildning är det som behövs här och med den massiva turismen som strömmar hit är det viktigt att de får reda på hur det egentligen ligger till. Vi kan förändra och jag vill och hoppas att även de unga brasilianare jag träffar som verkar ha gett upp hoppet om Brasiliens politiska framtid kan vända den hopplösheten till en vilja att förändra. Brasilien har så mycket, natur utan dess like, vattenkraft (80 % av elektriciteten täcks av vattenkraft och kan då det är bra gå upp till 90%, men det är beroende av regn och p.g.a. klimatförändringar upplever Brasilien en utbredd torka detta år) massor av olika kulturer som integreras sida vid sida samt bland de vänligaste och roligaste människorna jag mött. Ekonomin kommer att vända igen men nästa gång vi talar om ett växande Brasilien måste vi också tala om dess sociala system, detta måste förändras, det är detta som måste förbättras och växa, ingen hållbar ekonomi utan social hållbarhet.

 

Dela det här:
Kategorier: Brasilien, Fattigdom, Jämställdhet, Klimat, Korruption, Okategoriserade, Ungdomar, Utbildning

Om Marie Stjernquist Desatnik

Hej!

Jag heter Marie och är sedan juli 215 på utbyte i Rio de Janeiro. Jag pluggar ananrs energi och mijlö ingenjör på KTH i Stockholm. Jag har tidigare bott i Nairboi, Kenya samt Buenoa Aires, Argentina. Jag är intressserad av allt som har med hållbar utveckling att göra, politikskt, ekonomiskt och miljömässigt. Hoppas kunna reflektera lite över vad som händer i Rio och Brasilien, sol, strand, fattigdom, natur, våld, korruption, avvskogning och OS är några av de aktuella områden 2015/2016.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *