Svåra förutsättningar att odla ekologiskt

Att odla ekologiskt kaffe i Costa Rica, känt för sin naturvård, kan tyckas ”naturligt”. Efter ha att pratat med flera lokala kaffeodlare framkommer en annan bild. El Niño, kafferost och halverade skördar är realiteter som kräver åtgärder och anpassningar. Meningarna går dock isär mellan bönder och naturvårdare ifall bekämpnings- och gödningsmedel är lösningen.  

Nyss plockade mogna kaffebönor redo för transport till producent

Nyss plockade kaffebönor redo för transport till producent. Foto: Miron Arljung

Kaffekoppen som du håller i handen på morgonen innehåller, förutom någon typ av rostad kaffeböna och vatten, också flera berättelser som går att länka till de tre delarna av hållbar utveckling: en handlar om de naturförhållanden som gjorde det möjligt att odla bönan, en annan om de socioekonomiska förhållandena för bönderna, en tredje om själva transport- och värdekedjan från gård till din matbutik. Alla dessa är intressanta och jag ska, om jag hinner, skriva litet om var och en av dessa under min tid som MFS-stipendiat här i Pérez Zeledón, Costa Rica. Jag tänker att i detta första blogginlägg börja ”från början”, det vill säga ge en bild av den miljö som kaffet kommer ifrån. Kaffe är en sådan växt vars kvalitet hänger nära samman med speciella geografiska förhållanden, som höjden den odlas på, mängden regn etc. Eftersom en sådan miljö inte går att hitta överallt påverkar detta vilka länder som kan bli kaffeproducenter respektive konsumenter (mer om konsekvenserna av detta i senare blogginlägg).

Förutom grundförutsättningarna för att odla kaffe så finns det två andra viktiga naturliga faktorer som kan variera från år till år. Den första av dem är El Niño, det väderfenomen som sker med ojämna intervaller och påverkar havsströmmarna i Stilla havet. För kaffebönderna i Costa Rica innebär det sämre skördar bl.a. eftersom regnet faller mer oregelbundet när säsongerna (tort/vått) förskjuts. Den andra faktorn är kafferost. Trots ett snarlikt namn talar vi här inte om de olika rosterier och blandningar som vi blivit alltmer intresserade av i länder som Sverige, utan den typ av svampangrepp som sätter sig under bladen på kaffeplantan. Fläckvis växer de upp i rostfärgade fläckar som knappt syns om man inte vänder på bladen och ser efter. Rosten sprider sig otroligt snabbt och kan om den lämnas orörd ta död på stora arealer kaffe. Hur mycket kaffe som blir angripet kan variera från år till år, men att kafferosten är ett fenomen som är här för att stanna tycks vara ett faktum. När jag intervjuat bönderna i området är just kafferost en av de främsta orsakerna till  varför de valt att odla konventionellt, d.v.s. ”o-ekologiskt”, med bekämpningsmedel som främsta vapen mot svampangreppen. Ytterligare kemikalier används för att döda de maskar som annars kan attackera själva kaffeplantan och än mer mot det ogräs som annars måste tas bort för hand/med maskiner – en tidskrävande uppgift för en yrsekesgrupp som går upp klockan 05.00 varje morgon och arbetar sex dagar i veckan i 30-gradig värme. Även gödningsmedel används för att kaffebönorna ska  växa snabbare och för att få större skördar, något som blir allt viktigare för att kompensera för att priset för kaffe legat stadigt lågt under lång tid. Kortfattat menar bönderna att alla dessa faktorer sammanlagt innebär att ekologiskt kaffe inte är ett alternativ, p.g.a. de minskade skördarna och större mängden jobb detta skulle innebära, alltihop bara för att få i princip lika mycket betalt som de skulle ha fått för konventionellt kaffe (mer om detta i framtida blogginlägg!).

Naturmässigt får den konventionella kaffeodlingen konsekvenser. Till att börja med dödar bekämpningsmedlen inte bara kafferosten utan även en del av de nyttiga bakterier och insekter som återfinns på plantagen. Eftersom flera olika djur antigen lever i, nära eller besöker odlingsmarkerna kan detta ha negativa konsekvenser för näringsväven; jordbruksområdet Santa Elena där jag befinner mig är mitt i en s.k. ”biologisk korridor” där bl.a. fler än 200 fågelarter lever… En annan faktor som berörs är vattenkvaliteten. Den näraliggande nationalparken, ett höglänt område som inkluderar Costa Ricas högsta berg Chirripó, är källan till många vattendrag i trakten, vattendrag som ibland passerar mycket nära odlingsmarkerna. Slutligen påverkar kemikalierna även storleken på kaffebönorna på så vis att den snabbare tillväxttakten som kommer från gödningsmedlen ger mindre bönor med förhållandevis sämre kvalitet. Eftersom kvalitet är viktigt för priset för kaffe så finns det även ekonomiska konsekvenser av att använda konventionella metoder, vid sidan av de mer uppenbara kostnaderna att köpa alla kemikalier.

En lokal naturvårds-NGO jag pratat med har ett annat perspektiv och menar att ekologiska odlingsmetoder inte behöver vara mer komplicerade eller dyra. Om bönderna exempelvis har större andel träd bland kaffet får de mer skugga, något som i sin tur minskar mängden ogräs. Vissa bönder jag intervjuat har klagat på att det kan blir för mycket skugga med stora trädmängder, men enligt NGOn krävs endast enklare underhåll i from av avklippta grenar för att låta tillräckligt med sol lysa igenom – grenar och blad som samtidigt ger extra biologiskt material som kan fungera som naturlig näring. Det går även att byta ut de kemiska gödningsmedlen mot organiska; en bonde jag pratade med använde exempelvis frigående kycklingar som en extra källa till naturligt gödsel. En annan bonde talade om att det finns en kalkbaserad, relativt billig lösning som går att använda för att bekämpa kafferosten…

Min mening här är inte att väga naturvårdarnas uppfattning mot böndernas. Konflikten mellan naturvård och jordbruk är redan en tillräckligt känslig och komplicerad fråga med så många grundantaganden gömda i bakgrunden att man kan sätta situation citationstecken runt både ”konflikt”, ”natur” och ”jordbruk”. Vad jag vill visa är bara att samma naturliga förutsättningar kan rymma olika markanvändningsstrategier och att miljön därför är allt annat än deterministisk. Något förenklat kan man säga att naturen erbjuder en viss typ av scen med tillhörande rekvisita, men vilken pjäs som ska utspelas där, repliker som läses och hur vi använder rekvisitan avgörs av andra faktorer: pengar, politik och maktförhållanden. Dessa är däremot helt andra typer av berättelser som vi får spara till senare. För tillfället tänkte jag endast påminna om hur den där lilla symbolen för ekologiskt kaffe som finns på kaffepaketet du kanske står och överväger att köpa i butiken döljer en hel del överväganden och realiter, dolda bakom en prislapp som många konsumenter ibland sammanfattar med de enkla orden ”för dyrt”…

Dela det här:
Kategorier: Costa Rica, Jordbruk, Miljö

Om Miron Arljung

Mitt namn är Miron Arljung. Jag har en kandidatexamen i geografi från Stockholms Universitet och studerar för närvarande vidare på avancerad nivå. Vid sidan av mina studier har jag volontärarbetat i Grekland och Costa Rica, och jag har även gjort en fältstudier i Nya Zeeland. Jag skriver också för bloggen Global Diplomacy och är en av redaktörerna för studenttidningen Geografier. Är just nu i Costa Rica för en MFS studie om certifierat kaffe och markanvändning.

En kommentar

  1. Pingback: Kaffets väg från böna till kopp | FUF-korrespondenterna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *