Landsbygdens sociala villkor och vardag

Trots status som medelinkomstland är Costa Rica fortfarande ett land präglat av jordbruk. På landsbygden är konservativa värden och traditionellt leverne normen medan mark/muskelkraft är valutan. Med 25 % arbetslöshet emigrerar många till USA medan nicaraguaner och ursprungsfolk säsongsarbetar. Ett lågt kaffepris ger små levnadsmarginaler och lokal solidaritet fyller luckorna som välfärden lämnar.

Gammaldags transport av kaffebönor på landsbygden

Gammaldags transport av kaffebönor på landsbygden. Foto: Miron Arljung

Jag skrev i mitt förra blogginlägg kort om de naturliga förutsättningarna för kaffeodling och att miljön visserligen sätter vissa ramar för hur enkelt/svårt (beroende på vem man frågar) det är att odla ekologiskt, men att de socioekonomiska förhållandena för bönderna och politik också är viktiga pusselbitar. I detta andra blogginlägg är det därför dags att fokusera på just detta andra sociala ”ben” av hållbar utveckling.

Byn Santa Elena där jag bor ligger ungefär fyra timmar med buss i sydostlig riktning från huvudstaden San José. By är kanske egentligen fel ord eftersom det inte finns några gator eller stadsplan att tala om utan enbart en central väg som ständigt rör sig högre och högre upp i terrängen för att sluta vid Chirripó nationalpark. På bägge sidor om denna väg finns olika hus vars familjer i princip alla arbetar med jordbruk; det finns inte så mycket mer du kan arbeta med här i trakten förutom vid ett lokalt litet bibliotek, några små diverseaffärer där du kan ladda mobilen och köpa tuggummi, ett bageri, en pub, en kyrka och en skola. I övrigt är också mycket i byn sig likt från förr; Santa Elena har varit en jordbruksort sedan folk började flytta hit för ca 150 år sedan och när jag stod vid den lokala insamlingsplatsen för kaffe kom en av bönderna körande med en traditionell kärra dragen av oxar.  Det har blivit betydligt fler bilar under senare år dock, från att det kanske fanns 5-10 bilar för ett halvsekel sedan till att så gott som de flesta hushåll här har en bil.

Själv bor jag hos en värdfamilj bestående av en kaffebonde och en hemmafru. De har tre vuxna barn varav sonen fått ta över en bit av faderns jordbruksmark, liksom fadern själv fått göra en gång i tiden. Könsrollerna är relativt klart utstakade: både man och kvinna går upp varje morgon klockan fem men medan mannen är ute på åkern och arbetar är det kvinnans uppgift att laga maten och städa. Hon har några timmar ledigt under mitten av dagen, men på kvällen är det åter dags för matlagning. Det finns med andra ord en hel del konservativa värden i ett sådant här mindre samhälle, inte minst vad gäller religionen, som är en viktig del av identiteten och något som starkt präglar familjestrukturen. Många familjer har ett litet altare hemma och när jag hade möjlighet att närvara vid söndagsmässan en gång var i princip hela lokalen fylld. Prästen talade vid tillfället om äktenskap som ett livslångt åtagande exklusivt mellan man och kvinna. Tonen i predikan verkade vänlig men homosexualitet verkar inte ”stå högt i kurs”, något som blev uppenbart även vid ett annat tillfälle då jag och min värdfamilj diskuterade problem och kriminalitet i våra respektive hemländer och homosexualitet plötsligt dök upp som tema…

Om du skulle behöva sjukvård så finns det en doktor och apotek i närheten och sjukhus i den mindre staden San Isdro (ca halvtimmen bort med bil), så du behöver inte åka hela vägen till San José annat än om det rör sig om något alvarligare likt en större operation. Trots bra kvalitet inom sjukvården i allmänhet kan kostnaderna däremot vara höga, så det är inte säkert att alla har råd med vården. För bönderna här i trakten finns det då två alternativ. Dels har kaffekooperativet som många är medlemmar i (mer om det i nästa blogginlägg) expanderat med åren och har nu ett antal tjänster tillgängliga (inklusive tandvård & försäkringar), dels anordnar byborna i trakten ibland lotterier när någon är i behov av hjälp, där vinsterna från lottförsäljningen går till den behövande familjen. Dessa typer av tjänster och solidaritet behövs eftersom arbete inom jordbruk kan föra med sig ett antal hälsoproblem; lotteriet användes exempelvis när sonen i min värdfamilj behövde en ryggoperation för några år sedan.

Det är inte bara när det gäller sjukvård som den ekonomiska situationen för många hushåll inte alltid är den bästa. Flera års låga kaffepriser har gjort att många bönder försöker odla flera grödor (likt kakao, banan eller sockerrör), byter helt till mer lukrativa som ananas, börjar föda upp kor eller helt enkelt säljer bitar av/hela sin mark och söker deltidsarbete i staden. Att sälja mark kan för övrigt vara ett av få sätt att bekosta större utgifter; det är i alla hur min värdfamilj hade råd med en ny bil, husreparationer etc. Det finns ingen brist på villiga köpare: kanadensare och amerikaner söker billiga boenden för pensionen, den biologiska korridoren i närheten är resultatet av att en tysk biolog köpte en del kaffemark och omvandlade till naturskyddsområde och York University från Canada har påbörjat byggnationen av en lokal filial här. Även om land-grabbing kanske kan vara ett starkt uttryck lokalt så är det nationellt definitivt ett större problem.

Exempel på husreklam riktad direkt till amerikaner

Exempel på husreklam riktad direkt till amerikaner. Foto: Miron Arljung

Låt oss lyfta blicken och se vad som blir synligt på den nationella skalan. Costa Rica klassas som ett medelinkomstland och är på gränsen för vad som är tillåtet att åka till inom ramen för ett MFS-arbete; jämför man levandsstandaren här med exempelvis grannlandet Nicaragua blir skillnaderna stora vad gäller många välfärdsindikatorer. Samtidigt är inte allting sol och piña colada. Exempelvis kan nämnas att barnen vid en offentlig låg/mellanstadieskola där jag volontärarbetade för ett par år sedan inte hade några böcker utan var tvungna att kopiera uppgifterna som läraren skrev på tavlan. När barnen sedan växer upp måste de försöka finna vägar in på en arbetsmarknad där arbetslöshetssiffran ligger på ca 25 %; fler än 100 000 ungdomar varken studerar eller arbetar. Då mycket av exporten går till USA, som Costa Rica också har nära band till på andra sätt än bara handel, är det många personer som emigrerar dit, särskilt ungdomar som inte ser jordbruk som en framtidsbransch…

När det gäller migration finns ett stort antal människor från Nicaragua i Costa Rica för låglönearbete men de har uppenbarligen inte har det bästa ryktet bland lokalinvånarna här. När det är dags för kaffet att plockas använder i stället många kaffebönder ursprungsfolk från Panama som kommer hit tillfälligt under kaffeplockarsäsongen och åker tillbaka igen efteråt. Inte bara människor rör sig genom landet utan även knark på väg från Syd- till Nordamerika, ett tema som tas upp nästan dagligen på nyheterna.

Säsongsarbetare från Nicaragua och Panama används för att plocka kaffebönorna

Säsongsarbetare från Nicaragua och Panama används för att plocka kaffebönorna. Foto: Miron Arljung

Ska man försöka att sammanfatta det hela så framkommer väl en blandad bild. Å ena sidan har Costa Rica varit ett av få länder i Centralamerika som under de senare decennierna förskonats från militärjuntor och paramilitära grupper och de har lyckats med att lägga fundamentet för en välfärdsstat genom relativt väl utvecklad sjukvård och utbildning. Å andra sidan är det inte alla som har lika tillgång till välfärden. Trots en mer diversifierad ekonomi är likväl många människor på landsbygden sysselsatta med jordbruk och deras inkomst är starkt beroende av mark och muskelkraft. Många av grödorna går på export till rikare länder för förädling, likt kaffe, och problemet med mellanhänder som lägger beslag på de stora pengarna är något som många bönder jag intervjuat har nämnt.

Låt oss därför i den tredje och sista delen undersöka denna sista men viktiga pusselbit, pengarna och handeln…

Dela det här:
Kategorier: Costa Rica, Jordbruk, Landsbygdsutveckling

Om Miron Arljung

Mitt namn är Miron Arljung. Jag har en kandidatexamen i geografi från Stockholms Universitet och studerar för närvarande vidare på avancerad nivå. Vid sidan av mina studier har jag volontärarbetat i Grekland och Costa Rica, och jag har även gjort en fältstudier i Nya Zeeland. Jag skriver också för bloggen Global Diplomacy och är en av redaktörerna för studenttidningen Geografier. Är just nu i Costa Rica för en MFS studie om certifierat kaffe och markanvändning.

En kommentar

  1. Pingback: Kaffets väg från böna till kopp | FUF-korrespondenterna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *