Vietnam: Ett land fullt av motsägelser

När jag först klev in i Vietnam visste jag vad det var för land. Fanor med hammaren och skäran, blockerat Twitter och män i militäruniformer som satt vid passkontrollen – det var allt jag behövde veta kände jag då. Men när jag imorgon kommer ge mitt pass till en av de där männen i uniform så vet jag att jag tidigare hade fel. Jag vet nu, två månader senare, att mitt första intryck av Vietnam var grovt förenklat och att jag imorgon lämnar jag ett annat land än det jag först steg in i.

En fana med hammaren och skäran precis utanför en av storbankerna i Ho Chi Minh City (Saigon).

En fana med hammaren och skäran precis utanför en av storbankerna i Ho Chi Minh City (Saigon).

Efter två månader i Vietnam har jag lärt mig två saker; 1) att Vietnam är fullt av motsägelser och; 2) det vietnamesiska ordspråket “the king’s rule stops at the village gate”. Det är bekvämt att tro att saker är precis som de ser ut att vara. Om man till exempel talar om det politiska systemet i Vietnam. Det stämmer att det är det Kommunistiska Partiet som styr Vietnam. Rent spontant är det lätt att anta att Vietnam är väldigt centraliserat och toppstyrt. Det går inte att förneka att det inom vissa sektorer absolut är så, samtidigt som det inte går att förneka att inom vissa sektorer gäller det inte alls. Att avskräckas av de kommunistiska flaggorna och sedan anta en verklighet gör att man går miste om hur intressant Vietnam är om man från början bestämmer att Vietnam är endimensionellt. Mina möten med partimedlemmar, sekreterare på olika nivåer, talar också för hur komplext systemet är. Det är inte människor som drivs av några ideologiska dogmer utan de jag har träffat har varit pragmatiska politiker. Jag förnekar inte varken korruptionen eller bristerna med ett en parti-system. Det jag menar är att det är samtidigt viktigt att se och möta människorna bakom det. Din bild blir helt plötsligt lite mer nyanserad. Lite mindre förenklad.

Samlingshallen i byn Cai Cum i provinsen Ca Mau. Texten är en en partislogan för Kommunistiska Partiet som man hittar i alla samlingssalar på by-, kommun- och provinsnivå.

Samlingshallen i byn Cai Cum i provinsen Ca Mau. Texten är en en partislogan för Kommunistiska Partiet som man hittar i alla samlingssalar på by-, kommun- och provinsnivå.

Att Vietnam är fullt av motsägelser leder oss vidare till betydelsen av ”the king’s rule stops at the village gate”. Hur mycket utomstående människor, och även i vissa fall vietnameser själva, menar på att Vietnam är toppstyrt så är det en inkorrekt generalisering. År 1997 skedde Thai Binh-incidenten som var en serie av protester mot korruption i Vietnam. Ur denna händelse börja gräsrotsdemokratin att växa. Idag har kommunerna i regel en god tvåvägskommunikation med byarna, även om det givetvis finns undantag. Något man också glömmer är att Doi Moi, en ekonomisk liberalisering reform, som implementerades år 1986 var en gräsrotsdriven reform. Gräsrötterna i Vietnam har både makt att skapa förändring och makt nog att utöva passivt motstånd mot de reformer de ogillar.

Jag har lärt mig mycket om Vietnam under de här två månaderna. Fast långt ifrån allt. På något sätt känns det dock bra att det känns som att jag reser från ett land som är annorlunda från det jag först reste till. Det måste ju innebära att jag kanske förändrats lite och att det är tack vare Vietnam.

Dela det här:
Kategorier: Civilsamhälle, Demokrati, Politik, Sociala rörelser, Vietnam

Om Mia Engman

Uppväxt i Småland, pluggar global utveckling i Storbritannien och arbetar nu under två månader i Ho Chi Minh City (Saigon), Vietnam. Jag är framförallt intresserad av frågor rörande vattenrening och tillgång, men har även ett brett intresse för andra frågor som kommer speglas i bloggen.

En kommentar

  1. Ulf Nilsson

    Roligt att Mia ändrat uppfattning om Vietnam, men varför reagera negativt på partiflaggan från början? Kommunismen är för många människor i Vietnam och andra f.d. koloniserade länder en positiv symbol. Det är inte konstigt eftersom kommunistiska partier och länder ofta var de enda som, åtminstone någorlunda, stödde befrielsen från kolonialismens fruktansvärda förtryck. Ho Chi Minh, Vietnams legendariske ledare ville befria sitt land från Frankrike och begav sig till Europa och som han senare sa: ”jag var inte kommunist då, utan snarare en som sökte hjälp. Folk i Vietnam, bland dem min far, diskuterade vem som kunde hjälpa oss att bli fria från Frankrike. Några trodde på Japan, andra på England och en del på USA. Jag begav mig utomlands för att undersöka saken”. På det sättet blev han kommunist. När han återvände till Vietnam 1941 grundade han befrielserörelsen Vietminh för att kämpa både mot franska kolonialmakten och den japanska ockupationen. Hade Frankrike accepterat att Ho Chi Minh 1945 utropade Vietnam som självständigt land kunde mycket liv och lidande sparats. men istället följde ett blodigt krig som slutar med Frankrikes nederlag 1954. Hade USA accepterat fredsavtalet i Geneve hade Vietnam blivit självständigt och kunnat bygga upp sitt land men istället delas landet, och det s.k. Vietnamkriget följer då 3,5 – 4 miljoner människor dödas, helt i onödan eftersom USA förlorar kriget. Först 1975 fick Vietnam fred och oberoende och kunde börja bygga upp sitt land. I denna 30 år långa kamp 1945 – 75 var det kommunistpartiet som ledde kampen och fick folkets stöd. Hade Mia läst lite mer om Vietnams historia innan besöket hade nog inte partiflaggan skapat en så felaktig bild. Och USAs flagga hade kanske väckt känslor av död, napalm, kemisk krigföring, brott mot mänskligheten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *