Ingen vanlig kopp kaffe

Vad som började som ett sätt för kaffebönderna i ett koloniserat Indonesien att kringgå de stränga reglerna att inte själva konsumera kaffet de odlade blev en oväntad succé och en omdiskuterad industri. Kaffe på bönor som gått vägen genom ett djurs kropp kanske låter äcklig men den exklusiva drycken sälj idag för ett kilopris på omkring 6000 svenska kronor. Ändå är det kanske den ofrivilligt involverade mården som tvingas betala det högsta priset.

Kopi Luwak

Kopi Luwak


Det mycket speciella kaffet från Indonesien görs om många andra kaffesorter av Arabicabönor men sättet det framställs på är närmast unikt. Kopi är det indonesiska ordet för kaffe och nyckelrollen i framställingen har den indiska palmmården (Luwak på indonesiska) vars kost bland annat består av kaffebär. Eftersom mårdens mage inte kan bryta ner bönorna är spillningen fylld med hela kaffebönor. Dessa plockas ut och samlas in för att rengöras och rostas. Det sägs att djuret bara äter de allra bästa kaffebären och att det är enzymerna i djurets matsmältningssystem som ger kaffet sin alldeless unika smak.

Enligt sägnen började Kopi Luwak produceras under den nederländska ockupationen av Indonesien. En del av bönderna på öarna Sumatra, Java och Sulawesi ägnade sig åt kaffeodling men förbjöds att plocka bönor från plantagen för egen konsumtion. För att kringgå denna regel kom bönderna på att de kunde dra nytta av mården som levde i närheten av kaffeplantagen. De letade rätt på mårdens spillning, plockade ut kaffebönorna, tvättade, rostade och kunde sedan koka sitt eget kaffe. Något förvånande visade sig att denna något mer komplicerade framställningsmetod gav ett godare kaffe än det gjort på bönor plockade direkt från plantagen. Ryktet om det märkliga kaffet spred sig med tiden utanför Indonesien och blev så småningom en mycket exklusiv dryck, är idag världens dyraste kaffe.

Den indiska palmmården.

Den indiska palmmården

Tyvärr skiljer sig dagens framställning av Kopi Luwak mycket från den ursprungliga framställningen. En ökad efterfrågan och möjligheten till stor ekonomisk vinst har gjort att produktionen spridits till andra asiatiska länder. I syfte att öka effektiviteten och produktionsvolymen hålls mårddjuren numera ofta fångade i burar och matas uteslutande med kaffebär. Den ensidiga kosten och onaturliga miljön gör djuren stressade och sjuka. Förutom de djurrättsliga konsekvenserna av den effektiviserade produktionen är det svårt att få kaffet att hålla samma kvalitet när mården inte längre själv väljer ut de bästa kaffebären. Det finns kaffe som fortfarande framställs på traditionellt vis men för den som inte är insatt är det nästan omöjligt att skilja på dem.

Mycket av detta var okänt för mig när jag för några dagar sedan av en slump klev in på ett café som serverar Kopi Luwak. Jag tog så klart tillfället i akt att prova en kopp av den märkliga drycken. Utan att vara en kaffekännare måste jag medge att det var gott, men med tanke på det jag nu vet om produktionen ställer jag mig tveksam till om det verkligen är värt priset. Både för mårddjuren och plånboken.

Dela det här:
Kategorier: Handel, Indonesien
Taggar: ,

Om Kajsa Litton Fredriksson

En Uppsalastudent på vift som vill dela med sig av upplevelser och intryck från en utbytestermin på University of Gadjah Mada i Yogyakarta, Indonesien.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *