Rebel Sistah Cypha – en kvinnoseparatistisk hiphop-scen

”The more the system tries to bury us, the more we should rise.” Orden kommer från Milliah Williams, en av medlemmarna i det Sydafrikanska hiphop-kollektivet Soundz of the South (SOS) som ligger bakom projektet Rebel Sistah Cypha. Efter att ha tröttnat på en mansdominerad hiphop-scen skapade de istället en kvinnoseparatistisk scen i Kapstaden.

Rebel Sistah Cypha. Foto: Per Karlsson

Rebel Sistah Cypha. Foto: Per Karlsson

Första gången jag kom i kontakt med Rebel Sister Cypha var då jag besökte deras månatliga event i november. Utan några vidare förväntningar på förhand överraskades jag av hur detta event inte liknade något annat jag varit på tidigare. Det jag trott skulle vara en ”vanlig” hiphop-konsert kändes snarare som ett intimt möte, en plats och en möjlighet för unga kvinnor att uttrycka saker som annars sällan kommer upp till ytan. Hiphop-akter varvades med spoken word och poesi, och de olika uppträdandena möttes av öronbedövande applåder. Innehållet i texterna var ofta tunga samtalsämnen som skiljde sig markant från den hiphop som spelas i de konventionella radiokanalerna. Gemensamt för de olika akterna var att de rakt igenom bestod av kvinnor.

Från vänster till höger: Milliha Williams, Zimbini Danster, Melisa Manqola Gubula, Matsidiso Mkhiwane. Foto: Per Karlsson

Från vänster till höger: Milliha Williams, Zimbini Danster, Melisa Manqola Gubula, Matsidiso Mkhiwane. Foto: Per Karlsson

Projektet är unikt i sitt slag, och beskrivs av medlemmarna som den enda kvinnoseparatistiska scenen i Sydafrika. ”Hiphop-industrin har gjort det svårt för kvinnor – du måste antingen vara naken eller skaka rumpa för att bli lyssnad på.” säger Milliah då jag besöker fyra av projektets medlemmar i Khayelitsha. ”Sex säljer” tillägger hon cyniskt, innan hon fortsätter berätta om hur Rebel Sistah Cypha ska vara en trygg plats dit kvinnor och män kan komma som de är. Enda förbehållet är att scenen är helt dedikerad åt kvinnor. Ett viktigt inslag på eventen är samtalet, efter och mellan de olika akterna, där män nämns som särskilt viktiga då de är del i att upprätthållandet av samhällets normer och strukturer. Genom att skapa en plattform för kvinnor att uttrycka sig hoppas kollektivet få fler att reflektera kring sin livssituation. ”Om en syster reser sig och säger ’här är jag’ kommer andra att följa efter” säger Milliah. Hon berättar om ett tillfälle då de ”kapade” ett event med en öppen scen. Trots att de kände igen flertalet talangfulla systrar bland åhörarna var det endast manliga hiphopare på scenen. De tog micken, satte på ett beat och uppmuntrade kvinnor att ta plats på scenen, och innan kvällen var slut hade 10-talet systrar gjort framträdanden. Gruppen utbrister i ett lättsamt skratt och poängterar det inte handlade om en kapning, utan att man snarare tar tillbaks det som är deras. ”Höjer vi inte rösten kommer ingen att lyssna”, säger Zimbini Danster.

Vikten av jämlikhet märks genomgående hos hiphopkollektivet såväl som bland eventens besökare. Samtalet, möten och respekt är det viktiga, och det är tydligt att gruppen känner sig stärkta av responsen initiativet fått. Den enda kritiken de fått har kommit från män som fått mindre scentid, vilka enligt gruppen ändå tycks ha funnit sig vid att i sammanhanget förbli åhörare.

Trots att hiphopen tycks vara det som lockar besökare vill gruppen att deltagarna ska lyfta blicken bortom de olika uppträdandena. ”Det handlar inte om musik, det är ett verktyg för att förändra systemet, samtidigt som vi lär folk om vad som påverkar deras liv” säger Matsidiso Mkhiwane. Hiphopen beskrivs likväl som ett viktigt medel för att nå ut till unga, ”ett språk som unga talar”. Samtliga beskriver sig själva som aktivister, och gemensamt för sitt engagemang i Soundz of the South och Rebel Sistah Cypha är att intresset för politik kommit först efter att de anslutit sig till hiphopkollektivet. De berättar om projektets fyra element – att engagera lokalsamhället i frågor som rör exploatering, förtryck, patriarkatet och makt. I dess allra enklaste form handlar det att sätta ord på känslor och att ifrågasätta normer – något de poängterar kvinnor sällan ges möjligheten att göra.

Milliah Williams, live på Rebel Sistah Cypha 16/11 2015. Foto: Per Karlsson

Milliah Williams, live på Rebel Sistah Cypha 16/11 2015. Foto: Per Karlsson

Drygt ett halvår gammalt hoppas gruppen under 2016 både kunna släppa en skiva, ”Words of a rebel sistah”, likväl som de hoppas kunna starta en radiostation. Också det blir ett sätt att protestera mot konventionell hiphop. ”Media har makt att både hylla och såga en. Genom en radiostation kan du med egna ord tala om det som händer runt omkring en. Det är rebelliskt”, säger Matsidiso. På längre sikt hoppas gruppen att projektet ska stärka kvinnor och förändra de normer som idag begränsar både kvinnor och män. På temat ”Om det inte vore för Rebel Sistah Cypha” listar gruppen en rad scenarion som de hoppas projektet ska leda till. Allt ifrån att unga kvinnor ska kunna bli ledare och göra karriär utan att behöva ligga med någon till att folk ska bli mer medvetna om vad som händer i samhället och hur politiken påverkar.

Khayelitsha, beläget 3 mil öster om Kapstaden, etablerades under mitten av 80-talet för att möjliggöra tvångsförflyttningar av icke-vita och har idag en växande befolkning på närmare 400000 invånare, där 99 % utgörs av svarta. Sett till inkomstfördelning är Sydafrika ett av världens mest ojämlika länder, och arbetslösheten är hög. Av befolkningen är en av fyra arbetslösa, och av vilka 70 % under 35 år. Siffran för Khayelitsha är troligtvis ännu större, och att Soundz of the South och Rebel Sistah Cypha etablerats just i detta område känns fullt förståeligt. ”Problemen vi upplever är konstruerade av samhället. Svarta var inte gjorda för att vara förtryckta, systemet gjorde och gör oss förtryckta.” Trots de vittnesmål som personer vittnar om vid Rebel Sistah Cypha så ser gruppen hoppfullt på framtiden. Senaste månadernas studentprotester mot höga studieavgifter nämns som ett exempel på hur ”den här generationen har fått nog”. Många pratar om ”the born free generation” som nu växer upp i ett Sydafrika fritt från apartheid-lagar. Samtidigt upplever många, i synnerhet svarta, hur problemen lever kvar 22 år senare och i vissa fall har blivit värre. ”De sköt sig själva i foten [när de gav alla lagstadgade rättigheter, reds. anm.]. Utbildningen vi har skiljer sig från den våra föräldrar fick, och det kommer vi använda för att förändra allt detta som påtvingats oss.” Milliah och de andra systrarna verkar målmedvetna och stärkta i sin sak. Till de välbesökta eventen kommer folk inte längre bara från Khayelitsha, och man talar om Rebel Sistah Cypha som något unikt och nytt. Visioner finns det gott om, och de vittnar om mycket positivt som skett inom loppet av ett halvår. ”Vi vill nå ut till folk, få folk att prata om dessa saker utan skuld och skam, att få folk prata om tonårsgraviditeter utan stigma. Vara en plats där folk känner att de är gjorda att göra något bättre. Det är det Rebel Sistah handlar om.”

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Civilsamhälle, Demokrati, Ekonomisk utveckling, Genus, Jämställdhet, Kultur, Politik, Sociala rörelser, Sydafrika, Ungdomar

Om Per Karlsson

Med en kandidatexamen i Globala studier och två års heltidsarbete för studentkårerna vid Göteborgs universitet blev rastlösheten allt för påtaglig. Genom Globala praktikantprogrammet och Afrikagrupperna genomför jag för närvarande en halvårslång praktik i Kapstaden. Organisationen jag jobbar för, International Labour Research and Information Group, stödjer sociala rörelser, fackföreningar och lokalsamhällen, primärt genom utbildning och forskning. Obotlig optimist, älskar nya möten, söker kickar. Favoritfiltret på Instagram är Juno.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *