Inblick i Kenyas parlament och kvinnlig representation

Bilden föreställer omslaget på publikationen ”86 and counting: Women Leaders in Kenya’s 11th Parliament” från Association of Media Women In Kenya (AMWIK) där samtliga kvinnliga parlamentariker presenterar sig själva och sitt arbete i parlamentet.

Jag har under de senaste veckorna pendlat mellan möten i olika parlamentsbyggnader i egenskap av MFS-student i Nairobi, Kenya. Jag undersöker kvinnlig representation i parlamentet genom att intervjua kvinnliga parlamentariker och följa den nu så intensiva debatten kring ”two-thirds gender rule”. Regeln skrevs in i landets konstitution år 2010 och innebär i stora drag att inget kön ska vara representerat med mer än två tredjedelar av valda platser i offentliga organ. I praktiken innebär det att fler kvinnor måste komma in i parlamentet. Kenya har också 47 reserverade platser för kvinnor från landets olika kommuner eller ”counties” som ska göra det lättare för kvinnor att komma in i parlamentet och på sikt bli valda också till de platser som inte är vigda åt kvinnor.

Så hur har det gått med den kvinnliga representationen i Kenyas parlament? Det har skett en ökning av kvinnor i parlamentet. Jag tror att det till stor del är ett resultat av de åtaganden som har gjorts genom att stifta lagar. Det är också något som ofta kommer upp vid möten om kvinnlig representation mellan parlamentariker, att endast genom att lagstifta kan de manliga konservativa parlamentarikerna godta att kvinnor måste få större utrymme i Kenyas parlament. För att ökad kvinnlig representation ska bli verklighet krävs också ett intensivt lobbingarbete som i Kenya drivs främst av den interparlamentariska organisation där alla kvinnliga parlamentariker oavsett parti och säte är medlemmar. Organisationen får också stöd av bland annat UN Women som inte sällan har haft representanter på besök på organisationens kontor under tiden som jag har varit här.

Problemet är att trots ökad kvinnlig representation så har inte Kenya lyckats leva upp till och tillämpa tvåtredjedelsregeln i konstitutionen. I Kenyas parlament är 86 av 416 parlamentariker kvinnor. Det pågår nu diskussioner i parlamentet om hur regeln ska uppnås. Genom mina intervjuer har jag förstått att de flesta kvinnor upplever att det är just kvinnor som driver frågan, en fråga som förenar kvinnor över såväl partigränser som mellan etniska grupperingar. Men för att få stöd för sina lagförslag krävs att också män är med på tåget. En stor del av lobbingarbetet går därför ut på att få manliga parlamentariker att inse de kvinnliga parlamentarikernas kompetens. En annan utmaning är att komma överens om hur lagförslag för att uppnå tvåtredjedelsregeln ska se ut. Ska antalet platser i parlamentet utökas? Eller blir det för kostsamt? Hur länge ska de reserverade platserna finnas kvar? Har vi uppnått målet så att kvinnor väljs in också till de andra sätena om 20 år? Eller skulle en 20-årsperiod leda till att inställningen till kvinnliga parlamentariker inte ändras i grunden utan att kritiker väntar ut tiden och att kvinnor sedan än en gång blir marginaliserade? Även bland dem som till fullo stödjer regeln går uppfattningarna isär om hur ett lagförslag ska se ut.

I nästa vecka går ett viktigt lagförslag upp för röstning och jag kommer att följa slutdiskussionerna och resultatet med stort intresse. Politiken som förs i Kenyas parlament just nu kan ha betydelse för vilken riktning landet kommer att ta och för landets arbete att uppnå det globala målet nummer 5 om jämställdhet.

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Demokrati, Förenta Nationerna (FN), Genus, Hållbarhetsmålen (SDGs), Jämställdhet, Kenya, Politik
Taggar: , , , , , ,

Om Isolde Jobarteh

Jag studerar pol. kand. vid Uppsala universitet och skriver just nu min C-uppsats i Nairobi om kvinnlig representation och samarbete över partigränserna i Kenyas parlament. Som FUF-korrespondent delar jag med mig av upplevelser och möten under min tid här i Kenya.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *