Knarket flödar fritt i Prag

I april 2016 enades FN:s generalförsamling om en mer tolerant narkotikapolitik. Tjeckien har sedan 2010 varit ett av världens mest drogliberala länder och har redan applicerat flertalet av FN:s nya strategier. Att situationen gällande narkotika har förbättrats i Tjeckien är dock en sanning med modifikation. Bland Prags invånare råder delade meningar om narkotikapolitik och om hur droganvändande påverkar människor i länder där narkotikan produceras. 

Partydrogerna i Prag har en mörk baksida.                                               Foto: Pixabay

Partydrogerna i Prag har en mörk baksida. Foto: Pixabay

Det är en sval juninatt och vi befinner oss på nattklubben Chapeau Rouge i centrala Prag. Efter ett par kalla Staropramen går jag in på toaletten där ett par killar står och säljer cannabis, kokain och ecstasy. Detta är ingen engångsföreteelse och det är inte bara Chapeau Rouge som agerar plattform för illegal droghandel. Trots att du inte kan välja och vraka bland hashbrownies från en laminerad meny som i Amsterdam, har Tjeckien bland det högsta antalet cannabisanvändare i hela Europa. Uteställena står sällan själva för försäljningen, men droger är numera ofta en del av själva varumärket för en cool klubb. Fransyskan Lizzy som arbetar som konsult kommer ofta hit.

– Jag älskar Chapeau Rouge, säger hon. De har bra musik. Ibland har de salsakvällar och riktigt bra ”näsgodis”. Detta är ett av mina favoritställen. Att det finns bra droger här gör ju stället extra populärt.

Hon visar mig en liten påse som hon säger att hon har köpt vid toaletterna.

– Ingen bryr sig, skrattar hon när hon ser mig höja på ögonbrynen.

Droger är ofta en del av själva varumärket för en cool klubb i Prag.                                                                                                                                                             Foto: Pexels

Droger är ofta en del av själva varumärket för en cool klubb i Prag. Foto: Pexels

Droger på nattklubbar kan tyckas vara universellt, men faktum är att Tjeckien har kommit att bli ett av världens mest drogliberala länder. Du slipper åtal om du skulle bli haffad av polisen med en mindre mängd narkotika för eget bruk. Precis som i Portugal är detta en taktik för att kunna fokusera på tunga brottslingar, istället för på brukare. Men till skillnad från framgången i Portugal är Tjeckien fortfarande en pilgrimsort för alla som vill ”in i dimman”.

Nere vid floden Vltava sitter jag med Pragbon Jiri. Han håller sig borta från tyngre droger, men har rökt marijuana sedan han var 16.

– Detta är mitt favoritställe att röka gräs på. Jag älskar utsikten. Det är många i Prag som gillar gräs, men de flesta är expats och turister. Det är många som vill hit för gräsets skull och en del kommer även för andra droger, säger han och ler. Alla vet att myndigheterna inte är så strikta. Polisen kommer hit ibland, men de bryr sig inte om mig. Jag säljer inte något. Allt handlar om individuell frihet. Vi har levt under förtryck länge (under Sovjetunionen) men nu är det slut på det.

Prag är en populär destination för den som                               enkelt vill få tag på narkotika.  Foto: Carl Bradshaw

Prag är en populär destination för den som enkelt vill få tag på narkotika.              Foto: Carl Bradshaw

Individens frihet får globala konsekvenser
FN har tidigare drivit en hårdare linje mot narkotika och satte 1998 upp målet att göra världen fri från droger år 2008. Efter mötet UN General Assembly Special Session on Drugs (UNGASS) i våras har det dock givits mer utrymme åt vård och rehabilitering i deklarationen. UNGASS var planerat att hållas år 2019, men Colombia, Guatemala och Mexiko har drivit på för att tidigarelägga mötet. Dessa är några av de länder som förespråkar ett perspektiv med fokus på männskliga rättigheter istället för på totalförbud, som de hävdar enbart förvärrar situationen. Enligt Manuel från Colombia, det land som producerar mest kokain i världen, handlar dock inte problemet enbart om förbudspolitik. Manuel har bott i Prag länge och arbetat på flera nattklubbar i staden.

– Det gör mig besviken när jag ser människor här, britter, tyskar, tjecker, amerikanare, ta droger. Det är en förolämpning mot alla som lider och dör på grund av våldet som drogtillverkningen för med sig i Colombia och resten av Latinamerika. Om folk i väst hade låtit bli att ta all skit så hade människor i Colombia inte levt som vi gör. Många hemma planterar cocabuskar för att överleva, men här har folk ett eget val. Det värsta är att det är så många människor som talar om rättvisa, men när det kommer till droger gäller plötsligt helt andra spelregler. Jag har mött många vettiga människor som beter sig helt annorlunda när det kommer till droger. Då lever de inte längre som de lär.

Även juridikstudenten Antonia från Mexiko som är på genomresa i Prag ogillar den höga toleransen för droger. Vi sitter på en bänk utanför nattklubben Shotgun i stadsdelen Zizkov och Antonia är minst sagt förbryllad.

– Det är väldigt märkligt att se människor ta droger överallt. Så är det inte i Mexiko. Människor dör varje dag på grund av kartellerna. I Prag finns inga karteller som gör att folk är rädda för att gå ut på kvällen. Det är inte deras land eller deras familjer som drabbas.

På frågan om hon håller med om liberaliseringen av narkotika i Tjeckien gynnar samhället skakar hon på huvudet.

– Nej. De som tjänar på det är alla som enkelt vill kunna få tag på droger. Alla pratar om att hjälpa de som har fastnat i droganvändande och hur synd det är om dem. Människor som mördas och tvingas att försörja sig genom droger är de verkliga offren. Det är precis som att göra det lagligt att köpa sex, men att göra det olagligt att sälja det.

Namnen i reportaget är inte personernas riktiga. 

Dela det här:
Kategorier: Latinamerika, Tjeckien

Om Carl Bradshaw

Having grown up in Gothenburg you can find a lot of similarities to Cape Town. Life is unpredictable in many ways and you have to cope with the wind as well as the rain.
Currently I am working with a project called A Chance for Every Child at the Novalis Ubuntu Institute. Previously having studied global studies and international relations at the University of Gothenburg and the University of Queensland, as well as having conducted two field studies and an internship in Vietnam, I have engaged in a fair bit of issues concerning the security-development nexus. This is one of my main areas of interest within the field of international relations and the texts I hope to contribute with here will mainly relate to this field.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *