Svårt att vara kvinna och politiker i Colombia

Efter decennier av väpnade konflikter, droger och våld har politiken stabiliserats och ett relativt progressivt samhälle har vuxit fram i Colombia. För kvinnor i politiken har dock lite förändrats och priset är fortfarande högt för de som ger sig in i det politiska spelet.

För många kvinnor i Colombia är det svårt att förena politiska uppdrag på hög nivå med det ansvar de förväntas ta över hem och familj.

För många kvinnor i Colombia är det svårt att förena politiska uppdrag på hög nivå med det ansvar de förväntas ta över hem och familj.

I den colombianska politiken ses kvinnor ofta som wild cards både av väljare och manliga politiker. Som nykomlingar på den politiska arenan måste de konstant balansera sin kvinnliga identitet som kan vara både en fördel och en nackdel, berättar senatorn Paola Holguín när vi sätter oss ned på ett café i regeringskvarteren i Bogotá för att tala om hur det är att vara kvinna och politiker i Colombia.

Paola Holguín har gjort stora uppoffringar för att uppnå sin dröm att bli politiker.

Paola Holguín har gjort stora uppoffringar för att uppnå sin dröm att bli politiker.

– Kvinnor ses allmänt som mer lojala, ärliga och vårdande och därför som mer kompetenta inom områden som välfärd, skola och sjukvård. Men det är en svår balansgång eftersom lojalitet och ärlighet inte anses vara bra överlevnadsmekanismer i den colombianska politiken. Väljare tror inte att vi kvinnor har vad som krävs för att överleva i denna tuffa värld. Samtidigt blir vi kritiserade och misstänkliggjorda om vi är för macho och går utanför den förväntade ramen för hur en kvinna ska uppträda.

Det personliga blir politiskt
En orsak till kvinnors låga representation är att många inte vill kandidera till politiska poster. Många menar att det i princip är omöjligt att förena politiska uppdrag på hög nivå med det ansvar som kvinnor förväntas ta över familj och hem. Politikerlivet har utformats för män som traditionellt sett tagit minimalt med ansvar för hem och familj. Därför finns ingen etablerad struktur för hur ett politiskt uppdrag kan förenas med ansvar för barn. Sammanträden som inte slutar förrän vid midnatt, långa resor och obefintlig föräldraledighet är några exempel på hinder. Det har till och med hänt att kvinnliga ledamöter som gått på föräldraledighet har förlorat sin plats i kongressen. Många kvinnliga ledare söker sig istället till civilsamhället, näringslivet eller statsförvaltningen. Där är villkoren bättre och utsattheten mindre.

– Jag har velat bli politiker sedan jag var en liten flicka. Jag visste att det skulle innebära en uppoffring och har därför alltid varit inställd på att jag inte kommer skaffa man eller familj. Jag hade aldrig kunnat uppnå det jag uppnått om jag hade haft en familj att ta hand om, fortsätter Holguín medan hon ställer ner kaffekoppen för att med märkbar frustration berätta om hur flickor med politikerdrömmar kommer fram på valmöten och oroligt frågar om man måste välja mellan familj och karriär för att bli politiker. Även om Paola Holguín verkar ha accepterat sin situation väl, så är familjen något som många kvinnor inte är beredda att ge upp i det familjefokuserade Colombia.

På torget utanför den colombianska kongressen flockas duvorna, men innanför portarna domineras politiken av hökar.                                         Foto: Daniele Pieroni, Flickr

På torget utanför den colombianska kongressen flockas duvorna, men innanför portarna domineras politiken av hökar. Foto: Daniele Pieroni, Flickr

“Tamal, Lechona y Cerveza”
– Vi har inte politiska partier i Colombia, vi har politiska företag, säger en colombiansk före detta FN-medarbetare som arbetat i över 40 länder men som nu har återvänt till sitt hemland för att pensionera sig.

Han berättar om klientelismen som fortfarande dominerar det politiska livet i Colombia. Klientelism ett uttryck som används för att beskriva hur tjänster, varor och pengar utbyts mot röster och politiska löften. Traditionell mat, sprit och öl, Tamal, lechona y cerveza (i folkmun förkortat TLC), serveras på valmöten och i fattiga hem för att uppmuntra folk till att rösta på en viss kandidat eller ett visst parti. I ett land där förtroendet för politiken är lågt, och fattigdomen hög, är tröskeln för att sälja sin röst för ett par flaskor öl nästintill obefintlig. Förutom det uppenbara demokratiska problemet drabbas även kandiderande kvinnor eftersom de sällan har de resurser eller kontakter som krävs för att delta i de illegala nätverk av politiker som möjliggör klientelismen.

– Jag insåg snabbt att det inte var någon idé för mig att försöka driva kampanj som mina manliga partikamrater. Eftersom jag finansierade min kampanj med egna pengar hade jag inte i närheten av samma resurser som de. Istället har jag behövt utforma en innovativ och resurseffektiv kampanj för att på billiga sätt att nå ut till befolkningen, till exempel via sociala medier, berättar en kvinnlig kongressledamot som vill vara anonym.

Att vara politiker i Colombia innebär att man oavsett kön måste förhålla sig till ett system präglat av korruption, våld och machokultur. Men systemet är format av och för män, och kvinnor har ofta svårt att hitta sin plats i systemet. Trots omfattande reformer för att förbättra deras situation i och utanför politiken sker framsteg långsamt. Under tiden får Colombias kvinnor på egen hand fortsätta navigera längs med snåriga vägar för att bryta sig in i maktens korridorer.

Dela det här:
Kategorier: Colombia, Jämställdhet, Politik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *