Urfolken hotas i Irak

Irak bestod en gång av många olika folkgrupper, men har efter invasionen 2003 kommit att bli en polariserad och sekteristisk stat där urfolken och minoriteternas rättigheter hotas. Att det en gång i tiden har bott judar i landet är ett minne blott, och mandeér som har levt där i tusentals år existerar inte längre till följd av förföljelser. På samma sätt fortsätter nu de sista urfolken och minoriteterna att försvinna ur landet.

Marta bakar bröd på traditionsenligt vis. Foto: Kara Hermez, Berndet Mati.

Marta bakar bröd på traditionsenligt vis. Foto: Kara Hermez, Berndet Mati.

I Nahladalen i norra Irak ligger sju assyriska byar omringade av berg och grönska. Naturen i området domineras av granatäppelträd, fikonträd och vindruvsrankor. Folket som bor här räknas till ett av världens ursprungsfolk. De är välkomnande människor som gärna delger sina berättelser över en kopp te och hemmagjord yoghurt och ost. Men det finns ett problem som har drabbat byborna som de konstant oroar sig över och talar om.

En av de största utmaningarna som urfolken och minoriteterna, däribland assyrier och yezidier, möter är systematiska konfiskeringar av mark. Det förtryck av dem som sker under kurdiskt styre i norra Irak skapar en oro inför framtiden för dessa grupper. Ekonomin i de kurdiska delarna av norra Irak har under senare år blomstrat, bland annat tack vare olika utvecklingsprojekt som har handlat om att anlägga vägar och flygplatser. Områdets assyrier menar dock att utvecklingen sker på bekostnad av dem och andra minoriteter som ofta tvingas lämna sin mark till förmån för dessa utvecklingsprojekt.

I april i år arrangerade Nahlabor en demonstration mot landkonfiskeringarna. Människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) rapporterade att tusentals demonstranter förhindrades att delta i demonstrationen av kurdiska säkerhetsstyrkor som blockade vägarna in till Erbil. 23-årige Sargon deltog i demonstrationen.

– Jag känner mig frustrerad över situationen. De personer som försöker konfiskera vår mark är kusiner med Masoud Barzani i den kurdiska regionala regeringen, och därför lyssnar ingen på oss. Vi vet inte vad vi ska göra.

Många har hissat den assyriska flaggan som en protest mot landkofiskeringarna. Foto: Kara Hermez, Bernadet Mati

Många har hissat den assyriska flaggan som en protest mot landkofiskeringarna. Foto: Kara Hermez, Bernadet Mati

Enligt rapporten från HRW är detta inte det enda övergrepp mot assyrier som har skett i år. Assyrierna i området har vänt sig till berörda myndigheter som polis och regering utan att ha fått några svar.

I och med Iraks utvecklings- och uppbyggnadsfas efter kriget, och dagens utmaningar med IS framfart, hamnar övergreppen på minoriteterna i skymundan. Sargon berättar om sin oro för att Irak ska bli tomt på mångfald och pluralism.

– Om assyrierna försvinner, försvinner också mångtusenåriga kulturer, språk och traditioner. Detta vore en förlust, inte bara för Irak, utan för hela världen.

Ankawa-ungdomar engagerar sig mot orättvisor
Vi sitter på kaféet Eskilstuna i Erbil-förorten Ankawa tillsammans med en grupp ungdomar. Kaféet är modernt och gatan som det ligger på ser ut som vilken gata som helst i Stockholm. När man sitter där och sippar på en kaffe med mjölk är det svårt att förstå att man befinner sig på ett kafé i Irak, inte långt från IS.

Ungdomsgruppen bildades på grund av alla orättvisor som sker i området. I början mötte de motstånd från lokalbefolkningen på grund av rädsla för repressalier. Det kurdiska regionala styrets enda flygplats ligger i Ankawa. Ungdomarna berättar att denna flygplats är olovligen byggd på assyrisk mark. De som ägde marken har inte fått någon ersättning för bygget.

– Detta gjordes av regeringen och de gjorde det just för att de kan och för att vi inte kan stå emot. Människorna som har fått sin mark konfiskerad vågar inte säga emot, säger 25-årige Enkido, som är läkarstudent.

Rädslan för fortsatt förtryck är ständigt närvarande i assyriernas vardag. Detta lamslår utvecklingsmöjligheter och tar bort framtidstron.

– Vi vill leva i ett Irak där också vi som urfolk får lov att leva och utveckla vår kultur vidare, säger Enkido.

Sargon och Enkido heter egentligen något annat.

Dela det här:
Kategorier: Irak, Minoriteter

Om Kara Hermez & Bernadet Mati

Vi befinner oss i skrivande stund i norra Irak. Minoriteter och urfolken i landet har drabbats hårt som en konsekvens av Daesh framfart sedan juni 2014. Syftet för vår resa är att lyfta upp och synliggöra de folk som hamnat i skuggan av rapporteringen om och från Irak. Genom detta kan vi bidra till att ge en mer nyanserad bild i rapporteringen om vad som sker i vår omvärld i detta nu. Hermez har snart fullföljt en master i Statsvetenskap vid Stockholms universitet, och en magister i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan. Hermez har också en kandidat i Statsvetenskap inom offentlig politik och organisation, också den vid Stockholms universitet. Mati har en master i Mellanösternstudier och en kandidat med huvudämne mänskliga rättigheter, båda vid Lunds universitet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *