Vi måste prata om mens

Simmaren Fu Yuanhui fick stor uppmärksamhet under OS i Rio 2016. Varför? För att hon berättade att hon fick sin mens dagen innan sitt lopp.

Jag är inte överraskad över de starka reaktionerna. Mens förknippas världen över med skam. Vi skäms alla när vi blöder igenom. Så var det även för tjejerna jag pratade med i norra Uganda. Det värsta de kunde tänka sig var en synlig mensfläck på sina kläder. De gör allt för att dölja sin mens.

Jag var hemma hos en av tjejerna. Hon delar toalett med tio till tjugo andra personer. Ett litet fyrkantigt lerhus. Inuti är sikten begränsad. Det lilla dagsljus som sipprar in när dörren stängs gör det svårt att se både toaletthålet i golvet och hennes kläder. Det finns sällan toalettpapper, vatten eller tvål nära toaletten. Blir händer eller kläder nerblodade måste hon gå in till köket eller till brunnen och hämta vatten. Då är risken stor att någon ser henne.

Så här ser verkligheten ut för många av tjejerna som jag pratade med. Synlig mens gör att tjejerna blir märkta och retade. Läckande mensskydd är en så stor skräck att de ibland skippar skolan.

Ett effektivt sätt att bryta tabun är att börja prata om det. Vi måste prata öppet om mens. Prata om vad som händer med våra kroppar utan att det känns skamligt. Prata om problemen som uppstår när mens måste hanteras i hemlighet. Vi blir starkare av att dela erfarenheter med varandra. Vi får viktig kunskap om våra kroppar och undgår därmed mänskligt lidande.

Den dagen vi pratar öppet om mens får menstruerande makten att själva bestämma över den. Det borde inte vara annat än en självklarhet. Både för Fu Yuanhui och för tjejerna i Uganda.

Krönikör Natasha Wrang

Krönikör Natasha Wrang

Dela det här:
Kategorier: Jämställdhet, Uganda

Om Natasha Wrang

Mastersstuderande i folkhälsa vid Lunds Universitet. Skriver mastersuppsats våren 2016 om menskoppar i Uganda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *