Civilsamhället viktigt för jämställdhetsbeslut på klimatkonferens

Det är tjugofem grader i november. Framför mig har jättelika vita tält ställts upp som kontrast mot det annars karga, sandfärgade Marrakech. I fjärran lyser snön på bergen. Runt om mig finns människor från alla världens hörn. Sång och dans fyller Women & Gender Constituencys (WGC) konferensrum som annars är ganska sterilt.

Mabel Agba talar om varför jämställdhet bör inkluderas i klimatarbetet.
Foto: WECF International/Annabelle Avril.

Civilsamhället och delegationer från hela världen har samlats i Marrakech för att delta i Klimatkonventionens klimatförhandlingar. Vi i WGC (kvinnorättsaktivister, gräsrotsaktivister, akademiker, jordbrukare, ekonomister, och vattenspecialister) följer tillsammans klimatförhandlingarna. Vi skickar in inlagor med rekommendationer, ger förslag under förhandlingarna och råd till våra landsdelegationer. Vi delar med oss av vår expertis om genusroller och intersektionalitet. WGC är här för att påverka beslutsfattarna så att de inkluderar ett jämställdhetsperspektiv i klimatpolitiken.

Ett jämställdhetsperspektiv behövs eftersom alla länder och människor inte producerar lika mycket växthusgaser. Våra samhällsroller, skapade av olika strukturer av makt, påverkar hur vi bidrar till klimatförändringarna och vår möjlighet att komma med lösningar. Bland de som påverkas mest utav klimatförändringar är urbefolkningar vars försörjning är beroende av klimatet. Ändå är de inte alltid konsulterade när viktiga besluts tas som påverkar den.Klimatlagar måste reflektera dessa maktförhållanden för att vara effektiva.

Civilsamhällets makt att påverka vid FN:s internationella förhandlingar är ganska begränsad. Genom en observatörsgrupp kan organisationer lägga upp inlagor på Klimatkonventionens databas med rekommendationer till förhandlarna. Det blir många dokument och det kan vara svårt för delegationerna att läsa och ta alla i beaktning. Störst chans att påverka har civilsamhället om de kan ha möten med delegationerna eller läser sina rekommendationerna högt under förhandlingarna. Problemet är att varje observatörsgrupp, som delar på några platser längst bak i salen, bara får ett mandat var att tala. Endast en person kan alltså tala å allas vägnar inom varje observatörsgrupp. Det händer ofta att länder drar över sin talartid. Ibland resulterar detta i att civilsamhällets chans att tala slopas helt och hållet.

Det är på håret att jämställdhetsbeslutet går igenom, men efter en dramatisk förhandling i ett rum fullt av delegationer och WGC-medlemmar beslutas det,  under de sista två minuterna, att vi ska få mer klara regler om jämställdhet inom klimatpolitiken. Det bestäms att Klimatkonventionen ska fortsätta tre år till på sitt jämställdhetsprogram, Lima Work Programme. Det fastställs även att ett arbetsprogram ska tas fram under 2017, som medlemsländer ska kunna använda som lathund när de integrerar jämställdhetsperspektiv

Krönikör Hanna Gunnarsson under demonstrationen ”varför behöver vi ha mustasch för att höras”.
Foto: WECF International/Annabelle Avril.

i sina nationella klimathandlingsplaner (t.ex. Sveriges nya klimatlag). Beslutet tas inte enbart på grund av oss, men vi var där och satte press på beslutsfattarna. Arbetsprogrammet är ett historiskt steg i rätt rikning då det bevisar att jämställdhetsåtaganden i klimatpolitiken är mer än bara ord. Det bekräftar också det WGC så länge arbetat för – utan jämställdhet kan vi aldrig uppnå klimaträttvisa.

Dela det här:
Kategorier: Jämställdhet, Klimat, Marocko

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *