Tvångsavhysningar i det informella Bogotá

Jag befinner mig på plats i Bogotá, Colombia där jag gör  praktik på organisationen TECHO, som betyder ”tak” på spanska. TECHO är en ungdomsledd organisation som arbetar för allas rätt till ett värdigt boende och på längre sikt, att bekämpa fattigdom i Latinamerika.

Bogotá är en stad med cirka 9 miljoner invånare, varav cirka 230.000 bor i ”informella bosättningar” eller slumområden. En informell bosättning (enligt TECHO) innebär att minst 8 familjer bor i ett område där majoriteten inte har äganderätten över den mark de bor på (eller att denna är köpt av någon som inte innehar rättigheten), samt där det saknas minst en offentligt tillhandahållen tjänst (exempelvis vatten eller elektricitet).

De flesta som bor i dessa områden har själva successivt börjat befolka området (ofta i periferin, men ibland i mer centrala delar av stan) utan att egentligen ha rättigheten att bosätta sig där. Många är internflyktingar från landsbyggden som flytt undan väpnade grupper så som FARC-gerillan, ELN eller paramilitärer. Bostäderna bygger de ofta upp själva av metall, plast, trä, plåt, eller annat material.

Konsekvenserna av att inte ha rätten att bo i sitt eget hem slår extremt hårt mot en redan utsatt grupp i samhället.

Något som förekommer ofta i Colombia som helhet är att dessa familjer tvångsförflyttas så fort den som innehar rätten över marken begär att få den tillbaka. Då ges en order till polisen som ”tvångsevakuerar” området fysiskt. Det blir ofta våldsamma sammandrabbningar. Det finns flera anledningar till tvångsförflyttningar. Ibland händer det att kriminella grupper har sålt mark till familjer som i god tro köper den, och det senare visar sig att de blivit lurade. Ibland har de slagit sig ner utan något köpekontrakt, och när den legitime ägaren kräver sin rätt att få marken tillbaka måste de lämna området. I många fall handlar det också om att de bosatt sig i så kallade ”riskzoner”, vilket innebär att det finns risk för översvämningar, stenfall och andra faror. I dessa fall måste staten ingripa och se till att människorna förlfyttas dit de inte är i fara för sitt liv.

Problemet är inte att människor inte bör bosätta sig på någon annans mark, utan att myndigheterna inte bryr sig om dessa familjers livskvalité tills det finns något specifikt intresse i området. Bogotás snabba expansion och växande turism har gett upphov till spekulation på bostadsmarknaden och snabbt stigande priser. Mark som tidigare var värdelös stiger nu i värde, vilket gör att ägaren blir intresserad av att kräva sin rätt. Stora infrastrukturprojekt för att förbättra stadens transportsträckor är även en vanligt förekommande anledning till att stora områden måste ”rensas”. Dessutom handlar det ofta om att ”gömma” slumområden som går tvärs igenom stan och kan visualisera landets underutveckling för turister eller de högre samhällsklasserna.

På senare år har dock ett människorättsperspektiv fått större plats i debatten. Organisationer som exempelvis FN har satt upp riktlinjer för under vilka förhållanden tvångsavhysningar får genomföras, och att de i de flesta fall måste bli erbjudna ett alternativ till bostadslösning. Detta gäller i synnerhet när det handlar om internflyktingar som redan har vissa mer långtgående rättigheter. Colombias konstitution garanterar även rätten till en värdig bostad.

Det finns med andra ord en konflikt mellan äganderätten å ena sidan och de mänskliga rättigheterna å den andra. Situationer som dessa skulle kunna undvikas om människor redan hade ett värdigt boende, och inte som enda val att bosätta sig i ett informellt område. Samtidigt är det naturligt att landets ekonomiska utveckling också gynnas av en ökad attraktivitet av storstäder som Bogotá och förbättrad infrastruktur. Människor kan inte heller bo i områden där de löper fara för sitt liv. Däremot borde familjerna som bosätter sig här inkluderas som en del av lösningen. De har själva bott i området ofta under flera år och har en bättre förståelse än någon kring hur dessa utvecklingsprojekt kan gynna alla och inte endast några få. De känner till den dynamik som existerar i flera områden med hänsyn till våld, och förstår med andra ord också hur det kan förebyggas. De kan själva bidra till att hitta en temporär boendelösning som fungerar för dem och deras livssituation. Civilsamhället har en otroligt viktig roll i att bidra till människors organisering i dessa områden och som en länk mellan familjerna och myndigheterna, i syfte att hitta en konstruktiv lösning som fungerar för alla.

Utsikt över informella bostadsområden i Soacha, en timme från Bogotás centrum

Dela det här:
Kategorier: Colombia, Markrättigheter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *