Livet går vidare i Gorkha efter jordbävningen

Den 25 april 2015 förändrades livet totalt för många människor i Nepal. Jordbävningen som inträffade mätte 7,5 på Richterskalan och var den kraftigaste på drygt 80 år.  9000 personer dog, närmare 30 000 skadades och de materiella skadorna uppgick till mångmiljardbelopp. Trots att många människor fortfarande lever i sviterna av denna katastrof är det en framtisdstro och en kämparvilja som möter mig vid mitt besök i Gorkha, området som var epicentrum för jordbävningen.

Bönderna Fulmaya, Parbati, Sunita och Januka, som alla deltagit i en utbildning i getuppfödning, har hopp om framtiden. Foto: Nikolina Stålhand/IM

Även om jordbävningen påverkade många runt om i Nepal så var förödelsen värst i Gorkha området – ett område i bergen som redan innan jordbävningen främst befolkades av fattiga jordbrukare. Hem förstördes, skolor fick stänga, människor skadades, dog och förlorade livsinvesteringar. En lärare på en skola i området berättar om hur han och hans kollegor hade planeringsmöte när allt plötsligt började skaka. Han själv klarade sig med livet i behåll trots att han fortfarande är rädd för höga ljud och har minnesproblem efter att ha blivit träffad i huvudet av ett stenblock. Värre var det för tre av hans kollegor som miste livet.

Utsikt över Muchchok, Gorkha – ett av de områden som drabbades värst. Foto: Nikolina Stålhand/IM

Trots att det gått mer än två år sedan jordbävningen inträffade återstår fortfarande mycket återuppbyggnad. Människor bor i tillfälliga hus med väggar byggda av plåt. Skolor är under uppbyggnad och mycket utrustning saknas. Det kan verka som en hopplös situation, men efter mitt fältbesök i området är det jag tar med mig raka motsatsen – en framtidstro och en kämparvilja utöver det vanliga.

Janaprabhat Primary School i Gorkha – en av alla de skolor som förstördes under jordbävningen. Foto: Nikolina Stålhand/IM

Med finansiellt stöd från Individuell Människohjälp driver MADE-Nepal flera projekt för att förbättra situationen för marginaliserade grupper i området. Gemensamt för flera projekt är ett fokus på hjälp till självhjälp – att på olika sätt utbilda och ge verktyg till människor för att själva förbättra sin situation på ett långsiktigt och hållbart sätt. Jag fick under mitt fältbesök se flera exempel på detta. I ett projekt har kvinnor från den marginaliserade gruppen Janjati fått gå en utbildning för att lära sig skapa Dhaka kläder, vilka sedan säljs och på så sätt skapar en inkomst till deras familjer. Sneha Gurung, 24 berättar om hur hon efter att hon gått klart utbildningen vill fortsätta skapa kläder för att bli ekonomiskt självständig och kunna förbättra livet för sig själv och sin familj. Framförallt drömmer Sneha om att kunna tjäna pengar för att i framtiden ge sin fyraåriga son en bra utbildning.

Möte med Sneha Gurung (längst till vänster) och de andra kvinnorna i gruppen som lärt sig tillverka Dhaka kläder. Foto: Nikolina Stålhand/IM

I ett annat projekt har marginaliserade bönder, främst Dalit kvinnor, genomgått en utbildning i hur en föder upp och sköter getter. Seti Nepali berättar stolt att han, genom utbildningen, fått lära sig hur en odlar foder, vikten av renhållning samt hur en bygger ett bra boende för getter. Han säger att utbildningen gett honom ökat självförtroende att satsa på getuppfödning för att på så sätt förbättra livssituationen för hela hans familj. I framtiden är planen att uppfödningen av getter ska kommersialiseras och därmed ge en ökad inkomst. Fulmaya, Parbati, Sunita och Januka, som också deltagit i utbildningen, berättar att deras förhoppning är att de, genom en ökad inkomst, ska kunna köpa skolmaterial och skicka sina barn till bra skolor.

Min kollega Sanju tillsammans med Seti som stolt visar upp sin getuppfödning. Foto: Nikolina Stålhand/IM

Även om livet för människorna i Gorkha inte är detsamma som innan den 25 april 2015 så går livet vidare. I temporära hus byggda av plåt men med en vilja och tro på en ljus framtid.

Dela det här:
Kategorier: Asien, Bistånd, Ekonomisk utveckling, Jordbruk, Landsbygdsutveckling, Naturkatastrofer, Nepal, Utvecklingssamarbete

Om Nikolina Stålhand

Samhällsintresserad och driven globetrotter som ständigt vill uppleva nya delar av världen. Brinner särskilt för frågor som rör jämställdhet och mänskliga rättigheter. Drömmer om att en dag jobba med utvecklingsfrågor på global nivå.

Efter att ha avslutat mina masterstudier inom internationell utveckling och humanitära katastrofer på LSE i London gör jag just nu praktik via Individuell Människohjälp (IM) i Bharatpur, Nepal. Här jobbar jag på IM:s partnerorganisation MADE-Nepal med att bygga upp system för uppföljning och utvärdering, utveckla policies samt förbättra deras externa kommunikation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *