Konsten att krossa handlingingskraft

De flesta av er har tagit del av KONY 2012 kampanjen som i skrivande stund visats över 76 miljoner gånger på You Tube. Forskare, debattörer, politiker, biståndarbetare och många fler har skrivit sig varma av kritik rörande kamanjen, organisationen Invisable Children, deras tro på en militär insats och den ”vita mannens börda” att hjälpa Uganda. Jag är rädd för att all kritik, prat om gråzoner och komplexitet, hur rätt de än har, gör mer skada än nytta.

Det finns definitivt kritik om filmen som är värd att lyfta. Några exempel är att att videon ger intrycket att Kony fortfarande är aktiv i norra Uganda när Kony och hans rebellgrupp Herrens befrielsearmé (LRA) numer är främst aktiva i Demorkatiska Republiken Kongo; eller att kampanjen sätter för mycket tillit till det amerikanska militära stödet; eller att för stort fokus läggs vid att västvärlden skall lösa ugandiska problem vilket kan beröva självbestämmande. Dock har det även florerat kritik som inte varit befogad och snarare kritiserat bara för att kritisera.

Visst är kampanjen simplifierad och förpackad i Hollywood format, men poängen går inte att bortse från; målet är att ställa Joseph Kony inför rätta i Internationella bråttsmålsdomstolen (ICC). Det kommer inte all lösa alla problem som LRA skapat i Uganda och de andra länder som rebellgruppen härjat i under de senaste 29 åren, men få skulle argumentera att situationen skulle försämras om Kony tillfångatogs och ställdes inför rätta.

Jag förstår att många vill förklara hur komplex situationen i Uganda är och blir oroade av att filmen förenklar konflikten. Vikten av en övergripande strategi och förståelse för den lokala kontexten är naturligtvis vitalt för Ugandas framtid. Men, kampanjfilmen har gjort det som många biståndsorganisationer drömmer om; att lyckat mobilisera människor och få människor att stiga upp ur soffan och agera. Ett stort steg för det som skulle kunna kallas för digital aktivism.

Konflikter är aldrig enkla, men jag undrar om inte all icke-konstruktiv kritik och polarisering krossar den handlingskraft som mynnat ut ur KONY 2012 kampanjen.

Ett tydligt exempel är Hajan Jabar, 17 år, som bjöd in till en massaffischering i Örebro på Facebook. I går hade drygt 1 700 personer anmält att de ville delta, men efter den massiva kritik som lyfts mot kampanjen har hon beslutat sig för att dra tillbaka förslaget.  Till tidningen Nerikes Allehanda säger hon att:

”Jag var för snabb. Det finns för mycket kritik mot Invisible Children för att det här ska kännas bra. Jag har varit vaken halva natten och läst på hemsidor. Jag ville bara väcka människor.”

Jag ville bara väcka människor. Precis vad filmen också ville.

Genom att kritisera mer än acceptera gör vi det omöjligt för människor att i slutändan agera.

Agnes Björn

 

Invisible Children’s svar till den massiva kritiken:

http://www.youtube.com/watch?v=cRx8aXaJ_Cs&feature=player_embedded

KONY 2012 kampanjen för er som inte ännu hunnit se den:

http://www.youtube.com/watch?v=Y4MnpzG5Sqc

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Konflikt, Militära interventioner, Rättssystem
Taggar:

3 kommentarer

  1. Ett exempel på hur FN kommenterar om kampanjen:

    U.N. WELCOMES GREATER AWARENESS ABOUT LORD’S RESISTANCE ARMY: the UN Special Representative for Children and Armed Conflict, Radhika Coomaraswamy, has said she is pleased to see such a lively discussion and hopes that this global conversation will encourage people to understand the effects of violent conflict on children everywhere and support organisations devoted to helping them.

  2. Hej bra artikel, jag håller med fullständigt. Jag tror tyvärr att om den inte fått 75 miljoner tittare utan säg ”bara” 1 miljon så hade kritiken inte ens hörts.

    Det finns som sagt välgrundad kritik, men att den i sin tur fått som stor uppmärksamhet och blivit retweetat så mycket beror nog tyvärr till viss del på vanlig simpel avundsjuka. ”vi har ju rapporterat om konlikten i 20 år utan att någons bryr sig – och så kommer den här videon…”

    Jag har skrivit två inlägg på min egen blogg: http://staffanlandin.wordpress.com/2012/03/12/min-asikt-om-kony2012/
    http://staffanlandin.wordpress.com/2012/03/14/fordomsfulla-inslag-i-kony2012-kritik/

    Men som sagt det viktiga frågorna kring detta återstår att diskutera.

    • Agnes Björn

      Hej Staffan!
      Tack för din kommentar!
      Jag tror att mycket av kritiken kommer med den mediala uppmärksamheten, precis som du säger. Jag kan personligen anse att det är väldigt bra att granska stora media fenomen, men det som gör mig lite förtvivlad är att den handlingskraft som väcks slås ned snabbt av allt för krisitka röster. Duktiga opinionsbildare borde titta på hur man på ett kontruktivt sätt kan ta vara på människors engagemang och uppmuntra dem att söka mer information och sprida den, istället för att ”bara” kritisera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *