Mänsklig anpassningsförmåga på gott och ont

Känt som Sydafrikas största kåkstad med mellan en till tio miljoner invånare beroende på vem man frågar, är Soweto en stad som för utomstående vanligtvis förknippas med stor misär och fattigdom.

En bild som på många håll också är begrundad. Här samsas tätt packade bostadsskjul med sophögar och flugöverhopade fruktstånd, varpå barn springer runt på de smutsiga och ofta glassplitterbelagda gatorna. I dessa kvarter är majoriteten svarta eller på sin höjd färgade och som vit är man en exotisk attraktion. Men även Soweto med sin närhet till Johannesburg, har fått smaka på den utveckling som tog sin början med det demokratiska styrelseskick som raserade apartheidstidens grymma fäste. Trots en påtaglig segregation, korruption och arbetslöshet har demokratins intåg för många betytt en förbättring. Människor som tidigare förnekades sina mänskliga rättigheter har återfått sin arbets- och rörelsefrihet vilket har gett även dem en chans att klättra på framgångens stege. Soweto är inte längre bara slum utan även en attraktiv förort med villaområden för både medel- och överklass. På några minuter går det att färdas till ett helt annat liv, där den tragiska fattigdom som för många fortfarande är en vardag förblir lika osynlig som för oss i Sverige, trots att man fortfarande befinner sig i samma stad.

Denna kontrast går att finna i hela republiken Sydafrika. Lika plötsligt som strålande solsken övergår till ett kraftigt skyfall för att sedan återgå till den varma sommardag som det tidigare var, är Sydafrika ett land där rikedom kontra fattigdom, utveckling kontra underutveckling och vänlighet kontra kriminalitet har blivit en naturlig del av samhället. Vad som för utomstående skulle betraktas som de mest ofattbara företeelser, har för sydafrikanerna bleknat i upprepningens ljus. Detta gjorde sig ständigt påmint under mitt första besök i Soweto, då jag hade förmånen att bo hos och för två dagar leva samma liv som min zulu- härstammande värdfamilj. På väg hem från en gudstjänst, som är en vanlig söndagsaktivitet för ung och gammal, gick vi förbi en gräsplätt från vilken ett 50-tal barn kom bärandes på travar med papper och andra oidentifierbara föremål. Nyfiket undrade jag vad det var frågan om och fick svaret att någon precis hade stulit en lastbil och lastat ut alla föremål som fanns i eftersom det bara var bilen som personen i fråga ville åt. Det var alltså ”stöldgodset” som barnen, till min förskräckelse i kontrast till värdfamiljens bekymmerslöshet, höll på att bära med sig hem.

Kriminaliteten är med andra ord utbredd, vilket ännu tydligare gör sig påmint av de elektriska stängsel som omringar allt som överhuvudtaget kan liknas vid hus. De som inte själva fallit offer, har i sin tur en släkting eller nära bekant som blivit bestulen, knivhotad eller till och med dödad. Försiktighet har blivit ett återkommande mantra och överallt höjs varnande pekfinger följt av orden ”be careful ne”. Trots detta är det svårt att känna sig rädd. Det finns en gemenskapskänsla och en vilja att göra främlingar till vänner och i all försiktighet finns det en stor öppenhet.  Den avvaktande och mer reserverade inställning som man kan tycka borde vara den naturliga konsekvensen av kriminaliteten som råder, lyser med sin frånvaro och är en av många faktorer som gör Sydafrika till ett fantastiskt land.

Samtidigt går det inte att sluta förundras över hur naturlig den skepnad är som kriminaliteten har tagit och det är ömsom fascinerande ömsom skrämmande hur anpassningsbara vi människor är, och i detta fall hur bra sydafrikanerna har anpassat sig till att leva i en extrem till en annan. Det är ingen som längre förvånas över de brottsliga och tragiska händelser som till stora delar beror på korruption och stora klyftor mellan fattiga och rika. Snarare verkar många ha accepterat att ”det är som det är” och ännu värre, att det så också kommer förbli. En farlig inställning som snarare än att leda till förbättringar resulterar i att upprätthålla samhället med dess åtskilliga orättvisor som det ser ut idag.

Dela det här:
Kategorier: Afrika, Arbetsmarknad, Demokrati, Ekonomisk utveckling, Fattigdom, Korruption, Mänskliga Rättigheter, Sydafrika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *